Jag har tänkt starta en liten utmaning. Till Sverige, eller ja till hela världen egentligen, men man ska väl inte ta ut för mycket i förskott. Känns som att det nog inte kommer bli så stort. Men inspirerades av den KAOS-award som sänds runt bland scrappare. Och tänkte att det måste ju va hur positivt som helst att få en sån, eller hur?
Och jag tycker att vi verkligen är dåliga på att visa våran uppskattning till människorna vi har här runt omkring oss.
Därför gott folk så tänker jag starta FLY-award (höhö), FLY står för "Friends Like You"
och grejen är att man skickar ett kort, som man gjort själv, köpt eller bara ett helt vanligt papper om man vill det. Som det står FLY på, och sen ska innehålla nått positivt om den personen man skickar till, nått som man tycker är uppmuntrande (och sant) och, ja.. Om jag nu skickar till 5 personer, så väljer den/dom personerna ut 5 stycken som den skickar till, och så vidare. För att sprida lite glädje! :) man kan ju skriva till vem som helst, förälder, kompis, kollega, gammal barndomsvän eller vad som helst! :) Det kommer nog inte bli så stort kanske, men förhoppningsvist skickar folket vidare! (: Hänvisa gärna till detta blogginlägget också när ni skickar vidare så att folk kan läsa meningen och själva tanken med hur det ska va! :)
Sen behöver man ju självklart inte vänta med att skicka till nån tills man får ett sjäv, utan skicka på! :D
"Reglerna" :
Får du en FLY-award så skicka vidare till 5 utvalda personer.
Det ska stå FLY på framsidan och gärna förklaringen till vad det betyder (Friends Like You)
Själva grejen är att det ska sprida glädje och uppmuntran till era nära och kära! Sprida lite positivet runt om! (:
GO FOR IT!
Jag kommer troligtvis göra kort och skicka, och kommer lägga ut dom här, dock inte vilka det är till.. (:
söndag 27 september 2009
söndag 20 september 2009
Åsikter
Jag antar att jag är en människa med väldigt starka åsikter. Det känns lite kusligt må jag säga. Jag har alltid tyckt att jag är en sån person som håller saker inne (vilket jag ifs gör) och inte tycker så mycket. Men fruktansvärt vad jag tycker. Jag har svar på tal till det mesta som folk säger, som bara maler på i huvudet. Det finns så många hycklare i världen. Jag är en av dom, det kan jag erkänna på en gång så det inte blir nåra missförstånd. Jag är en hycklare i allra högsta grad, men det är alla människor tror jag. Alla har lite splittrade åsikter och säga nått väldigt "smart" om någonting för att sedan dissa något som nån annan säger, med samma innebörd. Det hänger väl ihop med vårat behov av att vara, sedda, accepterade och bra antar jag. Vi vill va själva med vad vi tycker, men samtidigt få medhåll. Vill vara först med en åsikt eller så, men ändå inte ensam med den. Det finns så mycket. Så mycket som kan tolkas. Men nu kom jag som vanligt ifrån ämnet. Min lärare menade nog faktiskt väl när hon i 5an sa till mig att läsa ett häfte om att hålla sig till den röda tråden. Jag tog det som en förolämpning och sa "visst" men sen så kastade jag det när jag kom hem. Men jag tror att hon nog faktiskt menade väl. Jag har det aningen problematiskt att hålla mig till att prata/skriva om en sak. Vilket kommer in på det riktiga ämnet, att jag har så fruktansvärt mycket åsikter. Som enligt mig är bra, enligt andra.. ingen aning, eftersom jag aldrig säger nått. Så detta får nog bli en åsikts-blogg också skulle jag tro. Om jag orkar och vågar. De stora hindren i mitt liv. Bristen på mod och bristen på ork. Iaf. Anledningen till varför jag typ aldrig ger ut min åsikt är väldigt enkel, faktiskt. Annars brukar mina förklaringar vara hur invecklade och långsökta som helst. Men inte här, tycker inte jag iaf. Men det är så att jag alltid vill vara alla till lags. Vill vara en person som folk känner att de kan prata med och anförtro sig till. En person som folk känner sig trygg med och gillar. Jag tror att jag lyckats. Ganska bra iaf. Men det är svårt att vara en sån person och samtidigt framföra sin åsikt. Särskilt om åsikten inte stämmer överrens med den andras.. Men ibland kan jag bara inte hålla tyst, även om jag försöker. (eller jo, kanske, ibland) Men om det är nått som jag brinner sjukt mycket för, nått där mina åsikter och tankar är enorma, och nån säger nått som jag inte tycker stämmer, då kan jag inte hålla tyst. Eller oftast inte.
Men nu ska jag övertala far att rösta på det kyrkogrejet på det som jag vill. Han har ändå ingen större åsikt i det, då är det bättre att han röstar åt mig än röstar som mor gör tycker jag ;) sho.
Men nu ska jag övertala far att rösta på det kyrkogrejet på det som jag vill. Han har ändå ingen större åsikt i det, då är det bättre att han röstar åt mig än röstar som mor gör tycker jag ;) sho.
fredag 18 september 2009
Vem ringer man när man inte orkar leva?
Nu är jag tillbaks. Whey. Varnade ju er för att jag inte är en person som uppdaterar så mycket, tyvärr.
Sen var ju också grejen att denna blogg inte skulle bli så personlig, så jobbig. Men nu pallar jag inte ha allt inom mig längre, så sluta läs om de blir segt. Det kommer i vilket fall som helst.
Jag har ingen aning, inte den blekaste aning om varför det känns som att livet suger nått olidligt just nu. Allting är bara botten botten botten, och vad kan man göra? Inte ett skit. Inte ett endaste litet skit. Skratta o le, det går väl hur bra som helst, men vad är det som händer innanför? Varför kan inte bara alla dessa tankar o känslor upphöra med att finnas till? jag orkar verkligen inte med dom längre. Vad som helst utom det här. Har sovit kanske 3 timmar totalt, max denna veckan. Kan inte sova, kan inte stänga av hjärnan. Den går på högvarv hela tiden. Jag är inte en person som visar om jag mår dåligt, stänger det inom mig, ger utlopp för det när jag är ensam -dunka huvudet i väggen, bita i handen tills det börjar blöda, bara något för att inte skrika, för att inte ge upp mot tankarna och känslorna. den fysiska smärtan dämpar dom, tillfälligt-. Men idag var det flera stycken som tyckte att jag såg ledsen ut. Min mask håller på att brytas. Masken om att allt är bra, allt är perfekt, jag är den lyckligaste människan på hela sketna jorden. Jovisst. Tankar som maler i huvudet. Överallt är det bara mörker mörker mörker. Vart jag än kollar. Det finns inget annat än mörker, inget annat än hat, död, skrik, smärta. Allt är så påtagligt. Allt finns där. Så verkligt. Hur ska man kunna känna skillnaden på verklighet och dröm? När de går ihop i ett, man vet inte var den ena slutar och den andra börjar. De finns bara där. Konkreta men obrytbara. Tårar som rinner, en själ som skriker. Men vem bryr sig? Vilken människa bryr sig EGENTLIGEN om sin nästa? Är det inte alltid ensjälv man tänker på först? Jag gör detsamma, så det är verkligen ingen anklagelse. Bara en fråga. Sätter NÅGON egentligen sin vän eller vem som helst före en själv? Ska man göra det? Finns det nån regel som säger vem man ska sätta först i sitt liv? "Om man inte älskar sig själv så kan man inte älska nån annan" vad är det för patetisk lögn? Jag hatar mig själv, jag hatar mina tankar, känslor, ord, allt. Men det finns så många som jag älskar. Jag klarar inte av att lämna detta jordeliv och egoism. Inte för att jag känner att jag är värd att stanna, vem är egentligen värd det? Men jag klarar inte av det pga alla jag älskar. Visst det finns egoism i det, jag klarar inte om att lämna dom för min egen skull. Men inte för deras heller. Vad har jag för rätt att förpesta deras liv? Bara för att mitt inte funkar.
Min själ gör ont. Det känns som att jag trasas sönder inifrån. Slits mellan olika sidor, olika känslor och olika tankar. Själen slits itu. Blir man såhär svag då? Är det såhär det känns när insidan förgör en? Sen fattar jag inte vitsen med att åka till psykologer o bup o grejer (visst, jag vill bli en psykoterapeut, men jag vill även va en bra en) men det funkar ju inte. Det funkar verkligen inte. Varför betala flera hundra för att gå igenom gamla minnen som bara förgör en? För att hitta en orsak visst. Men ibland har inte saker en orsak. De bara HÄNDER. Ibland finns det ingen förklaring. Men det kanske inte är så smart att lyssna på mig nu när jag är i det här skicket. Då kan jag häva ur mig så mycket dumheter, så mycket oödigt sårande påståenden. Så nu ska jag sluta. Kanske inte kommer uppdatera på ett tag (är ju ifs inget ovanligt). Men nu tänker jag låta den deprimerade tjejen komma ut, bli manisk ett tag. Då kan jag hålla på hur länge som helst. Klarar mig utan sömn, klarar mig utan det mesta. Blir oerhört fokuserad och bara kör gärnet på det. Bara skiter i allt. Huvudet orkar inte bry sig om nått annat. Själen har inget att säga till om. Jag behöver det maniska. När det händer mycket. När jag inte orkar tänka eller känna. Då blir jag manisk. Det jobbiga är att ta sig ur det. Fruktansvärd smärta att försöka ta sig tillbaka. Tillbaka till verkligheten, tillbaka till människor, tankar och känslor. Det är det jobbigaste. Tillbakavägen. Då alla känslor, alla tankar, allt man försummat kommer tillbaka och tar tag i en som en jordbävning. Det är då det är som värst. Nu är det ändå ganska behagligt. Det fungerar att kämpa emot iaf.
Fick ett fint sms från Tanzania-Joseph. Det var fint, uppmuntrande. Precis vad jag behövde. Jag skickade massa tack o massa grejs. Då fick jag tillbaka precis samma som han skickat innan, för att jag skrivit hur glad och uppmuntrad o hur mycket jag behövde höra det där just nu. Naw på honom. Jag älskar mina vänner. Det gör jag verkligen. Men nu orkar jag inte mer. Förlåt.
Sen var ju också grejen att denna blogg inte skulle bli så personlig, så jobbig. Men nu pallar jag inte ha allt inom mig längre, så sluta läs om de blir segt. Det kommer i vilket fall som helst.
Jag har ingen aning, inte den blekaste aning om varför det känns som att livet suger nått olidligt just nu. Allting är bara botten botten botten, och vad kan man göra? Inte ett skit. Inte ett endaste litet skit. Skratta o le, det går väl hur bra som helst, men vad är det som händer innanför? Varför kan inte bara alla dessa tankar o känslor upphöra med att finnas till? jag orkar verkligen inte med dom längre. Vad som helst utom det här. Har sovit kanske 3 timmar totalt, max denna veckan. Kan inte sova, kan inte stänga av hjärnan. Den går på högvarv hela tiden. Jag är inte en person som visar om jag mår dåligt, stänger det inom mig, ger utlopp för det när jag är ensam -dunka huvudet i väggen, bita i handen tills det börjar blöda, bara något för att inte skrika, för att inte ge upp mot tankarna och känslorna. den fysiska smärtan dämpar dom, tillfälligt-. Men idag var det flera stycken som tyckte att jag såg ledsen ut. Min mask håller på att brytas. Masken om att allt är bra, allt är perfekt, jag är den lyckligaste människan på hela sketna jorden. Jovisst. Tankar som maler i huvudet. Överallt är det bara mörker mörker mörker. Vart jag än kollar. Det finns inget annat än mörker, inget annat än hat, död, skrik, smärta. Allt är så påtagligt. Allt finns där. Så verkligt. Hur ska man kunna känna skillnaden på verklighet och dröm? När de går ihop i ett, man vet inte var den ena slutar och den andra börjar. De finns bara där. Konkreta men obrytbara. Tårar som rinner, en själ som skriker. Men vem bryr sig? Vilken människa bryr sig EGENTLIGEN om sin nästa? Är det inte alltid ensjälv man tänker på först? Jag gör detsamma, så det är verkligen ingen anklagelse. Bara en fråga. Sätter NÅGON egentligen sin vän eller vem som helst före en själv? Ska man göra det? Finns det nån regel som säger vem man ska sätta först i sitt liv? "Om man inte älskar sig själv så kan man inte älska nån annan" vad är det för patetisk lögn? Jag hatar mig själv, jag hatar mina tankar, känslor, ord, allt. Men det finns så många som jag älskar. Jag klarar inte av att lämna detta jordeliv och egoism. Inte för att jag känner att jag är värd att stanna, vem är egentligen värd det? Men jag klarar inte av det pga alla jag älskar. Visst det finns egoism i det, jag klarar inte om att lämna dom för min egen skull. Men inte för deras heller. Vad har jag för rätt att förpesta deras liv? Bara för att mitt inte funkar.
Min själ gör ont. Det känns som att jag trasas sönder inifrån. Slits mellan olika sidor, olika känslor och olika tankar. Själen slits itu. Blir man såhär svag då? Är det såhär det känns när insidan förgör en? Sen fattar jag inte vitsen med att åka till psykologer o bup o grejer (visst, jag vill bli en psykoterapeut, men jag vill även va en bra en) men det funkar ju inte. Det funkar verkligen inte. Varför betala flera hundra för att gå igenom gamla minnen som bara förgör en? För att hitta en orsak visst. Men ibland har inte saker en orsak. De bara HÄNDER. Ibland finns det ingen förklaring. Men det kanske inte är så smart att lyssna på mig nu när jag är i det här skicket. Då kan jag häva ur mig så mycket dumheter, så mycket oödigt sårande påståenden. Så nu ska jag sluta. Kanske inte kommer uppdatera på ett tag (är ju ifs inget ovanligt). Men nu tänker jag låta den deprimerade tjejen komma ut, bli manisk ett tag. Då kan jag hålla på hur länge som helst. Klarar mig utan sömn, klarar mig utan det mesta. Blir oerhört fokuserad och bara kör gärnet på det. Bara skiter i allt. Huvudet orkar inte bry sig om nått annat. Själen har inget att säga till om. Jag behöver det maniska. När det händer mycket. När jag inte orkar tänka eller känna. Då blir jag manisk. Det jobbiga är att ta sig ur det. Fruktansvärd smärta att försöka ta sig tillbaka. Tillbaka till verkligheten, tillbaka till människor, tankar och känslor. Det är det jobbigaste. Tillbakavägen. Då alla känslor, alla tankar, allt man försummat kommer tillbaka och tar tag i en som en jordbävning. Det är då det är som värst. Nu är det ändå ganska behagligt. Det fungerar att kämpa emot iaf.
Fick ett fint sms från Tanzania-Joseph. Det var fint, uppmuntrande. Precis vad jag behövde. Jag skickade massa tack o massa grejs. Då fick jag tillbaka precis samma som han skickat innan, för att jag skrivit hur glad och uppmuntrad o hur mycket jag behövde höra det där just nu. Naw på honom. Jag älskar mina vänner. Det gör jag verkligen. Men nu orkar jag inte mer. Förlåt.
fredag 11 september 2009
Ser ingen plats för mig i mönstret
Nu kommer här ett inlägg med lite smarta tankar, eller ja, smarta och smarta, de är mina ^^ hah.. Det är från när jag snackade med en på msn, så de är lite taget ur sitt sammanhang och blir kanske lite konstigt såhär när det bara är det jag skrev som kommer vara här. Det som kommer är iaf nått som jag måste träna på varje dag, och vem vet, nån av er också kanske, tycker iaf att det kan va tänkvärt.
Linnea säger:
kan inte annat än att hålla med, har mått dåligt såpass länge nu, att jag knappt känner av det längre, det är det normala liksom, sen blir man sjuktchockad om det mot all förmodan faktiskt skulle vara BRA nåndag..
jo precis, det är en stor skillnad mellan glad och bra känner även jag, även om den för en annan människa är hårfin.. glad kan jag vara, jag kan skaratta o le i skolan (eller ja, det är det ända jag gör. både ärligt och mindre ärligt, vill liksom sprida positivitet runt mig även om jag själv mår dåligt) men det betyder inte att allt är bra..
precis. här fokuseras mycket på "det liv vi vill ha" det är oftast väldigt mycket matriellt, saker som är möjligt att praktiskt skaffa sig, eller åtminstone skulle kunna va möjligt. för att kunna må bra, för att va mer än GLAD, så tror jag att det krävs mer fokus på det inre. få bort eller förminska sina rädslor och oro så mycket som möjligt
"förbättra" psyket, då tror jag att man mår mycket mycket bättre än om man hade alla pengar o all makt o allt man skulle kunna tänka sig på hela jorden. egentligen handlar ens lycka om insidan, inte världen utanför
dock så påverkar världen utanför insidan nått fruktansvärt mycket.
precis. tror som sagt att det handlar om att försöka bygga upp sig själv igen, försöka bygga upp den man är och den man vill vara, fokusera på det som faktiskt finns och är positivt, för när man kollar efter det så hittar man mycket.., även om det inte känns så i de mörkaste stunder.
jag känner samma oro, en stor anledning till mina sömnproblem är att de enda tankar som maler i mitt huvud när jag försöker somna är "tänk om den eller den dör inatt, eller nått hemskt händer dem, och här ligger jag o kan inte göra ett skit för att skydda dom" "Alma är 65 mil härifrån, tänk om det kommer in en mördare i hennes hem inatt, jag kan inte göra ett skit"..., det är det enda som finns i
mitt huvud då..
det är så, antar att man får försöka, göra sitt bästa. Verkligen inte skita i de man bryr sig om o sluta bry sig om dom, men försöka göra det i den skala man kan, man kan inte alltid sätta andra före sig själv, hur gärna man än vill. man måste först o främst se till att man själv är kapabel till att leva innan man kan hjälpa andra med deras liv..
samma här..
jo.., alltså till viss del är det väl bra att du aktiverar dig i deras liv, men samtidigt måste det va ömsesidigt för att alla ska kunna få ut nått av det.., du kan ju fortsätta men dra ner på det? om det är det du vill, det viktigaste är ju att du gör det du vill o känner att du orkar med. du ska inte behöva ha nått ansvar för deras liv, du är fortfarande ett barn, det är inte meningen att du
ska ha det anvaret, det är svårt att avsäga sig (jag vet) när man väl tagit på sig rollen, men man får försöka dra ner på det, har du 7-8 pers som du känner ansvar för, försök minska det till 5-6 först o sen dra neråt i lugn takt.., försöka iaf
Som sagt blev det nog väldigt kluddrigt och så, men förhoppningsvist fattar ni endel iaf (:
Till min älskade kusin:
Vi är vingklippta änglar
Men flyger ändå
Vi är trasiga själar
Men som alltid förstår
Vi ser smärta i ögon
Som ingen annan ser
Vi kan få dig att gråta ut
Medans andra bara ler
Vi är dom som finns här
När du mår dåligt och bra
Vi är dom som står pall
Medans andra bara drar
Linnea säger:
kan inte annat än att hålla med, har mått dåligt såpass länge nu, att jag knappt känner av det längre, det är det normala liksom, sen blir man sjuktchockad om det mot all förmodan faktiskt skulle vara BRA nåndag..
jo precis, det är en stor skillnad mellan glad och bra känner även jag, även om den för en annan människa är hårfin.. glad kan jag vara, jag kan skaratta o le i skolan (eller ja, det är det ända jag gör. både ärligt och mindre ärligt, vill liksom sprida positivitet runt mig även om jag själv mår dåligt) men det betyder inte att allt är bra..
precis. här fokuseras mycket på "det liv vi vill ha" det är oftast väldigt mycket matriellt, saker som är möjligt att praktiskt skaffa sig, eller åtminstone skulle kunna va möjligt. för att kunna må bra, för att va mer än GLAD, så tror jag att det krävs mer fokus på det inre. få bort eller förminska sina rädslor och oro så mycket som möjligt
"förbättra" psyket, då tror jag att man mår mycket mycket bättre än om man hade alla pengar o all makt o allt man skulle kunna tänka sig på hela jorden. egentligen handlar ens lycka om insidan, inte världen utanför
dock så påverkar världen utanför insidan nått fruktansvärt mycket.
precis. tror som sagt att det handlar om att försöka bygga upp sig själv igen, försöka bygga upp den man är och den man vill vara, fokusera på det som faktiskt finns och är positivt, för när man kollar efter det så hittar man mycket.., även om det inte känns så i de mörkaste stunder.
jag känner samma oro, en stor anledning till mina sömnproblem är att de enda tankar som maler i mitt huvud när jag försöker somna är "tänk om den eller den dör inatt, eller nått hemskt händer dem, och här ligger jag o kan inte göra ett skit för att skydda dom" "Alma är 65 mil härifrån, tänk om det kommer in en mördare i hennes hem inatt, jag kan inte göra ett skit"..., det är det enda som finns i
mitt huvud då..
det är så, antar att man får försöka, göra sitt bästa. Verkligen inte skita i de man bryr sig om o sluta bry sig om dom, men försöka göra det i den skala man kan, man kan inte alltid sätta andra före sig själv, hur gärna man än vill. man måste först o främst se till att man själv är kapabel till att leva innan man kan hjälpa andra med deras liv..
samma här..
jo.., alltså till viss del är det väl bra att du aktiverar dig i deras liv, men samtidigt måste det va ömsesidigt för att alla ska kunna få ut nått av det.., du kan ju fortsätta men dra ner på det? om det är det du vill, det viktigaste är ju att du gör det du vill o känner att du orkar med. du ska inte behöva ha nått ansvar för deras liv, du är fortfarande ett barn, det är inte meningen att du
ska ha det anvaret, det är svårt att avsäga sig (jag vet) när man väl tagit på sig rollen, men man får försöka dra ner på det, har du 7-8 pers som du känner ansvar för, försök minska det till 5-6 först o sen dra neråt i lugn takt.., försöka iaf
Som sagt blev det nog väldigt kluddrigt och så, men förhoppningsvist fattar ni endel iaf (:
Till min älskade kusin:
Vi är vingklippta änglar
Men flyger ändå
Vi är trasiga själar
Men som alltid förstår
Vi ser smärta i ögon
Som ingen annan ser
Vi kan få dig att gråta ut
Medans andra bara ler
Vi är dom som finns här
När du mår dåligt och bra
Vi är dom som står pall
Medans andra bara drar
söndag 6 september 2009
Du är gåtan jag aldrig kan lösa
Nu ska jag vara duktig och blogga igen. Snart är helgen slut och skolan drar igång igen.., känns väl lite halvjobbigt. Men som sagt så har jag börjat tycka om min klass och lärarna, så de blir nog bra! :) I helgen har jag gjort..., inte ett skit. Nästan iaf. Typ scrappat lite, sen inte mycket mer..
Ska snart gå ut och stava så jag får igång energin att göra nått mer. :) Jag hade även en väldigt lyckad start på min poker-karriär på facebook. Först vann jag lite över 1000 marker, (visst heter det marker?)sen så körde jag all in på nått som jag tyckte verkade bombsäkert att jag skulle ta hem.., jag tog inte riktigt hem det nej..., ehm x) så nu ligger jag på 0. Härligt! ^^ Har även skrivit klart svenska-grejen nu i helgen, duktigt tycker jag! Snart ska jag även ta mig ann Hitler...
En funderare till er alla: Vi är alla till viss del rasister och har fördomar, och det är helt okej, säger jag, man kan inte gilla alla! MEN man kan ignorera, du kan hata inombords, sålänge du inte gör något åt det, så länge ingen får lida över ditt hat eller dina fördomar! Känn medmänskligheten flöda och försök att acceptera alla, åtminstone utåt sätt. Sen vet ingen vad som rör sig i ditt huvud, så håll elakheterna där inne!
Ska snart gå ut och stava så jag får igång energin att göra nått mer. :) Jag hade även en väldigt lyckad start på min poker-karriär på facebook. Först vann jag lite över 1000 marker, (visst heter det marker?)sen så körde jag all in på nått som jag tyckte verkade bombsäkert att jag skulle ta hem.., jag tog inte riktigt hem det nej..., ehm x) så nu ligger jag på 0. Härligt! ^^ Har även skrivit klart svenska-grejen nu i helgen, duktigt tycker jag! Snart ska jag även ta mig ann Hitler...
En funderare till er alla: Vi är alla till viss del rasister och har fördomar, och det är helt okej, säger jag, man kan inte gilla alla! MEN man kan ignorera, du kan hata inombords, sålänge du inte gör något åt det, så länge ingen får lida över ditt hat eller dina fördomar! Känn medmänskligheten flöda och försök att acceptera alla, åtminstone utåt sätt. Sen vet ingen vad som rör sig i ditt huvud, så håll elakheterna där inne!
fredag 4 september 2009
Ikväll är jag hur trött som helst! Har lyckats gå till skolan 5/5 dar, känner mig stolt! :) Jag gillar den nya klassen faktiskt, hade ju mina.., hrmm farhågor, (visserligen inte så konstigt, jag tror alltid att det värsta kommer hända). Men åter till ämnet, jag gillar min klass, det gör jag :) Roliga o snälla personer o härliga lärare. Livet leker, åtminstone för vissa. ojoj.
hah, slöjden idag var ju härlig! ;) gjorde typ inte ett skit o satt bara o snacka med Konrad, Nicke o Markus, skoj! :D ska iaf göra ett snurrat-silverkors på slöjden och hoppas på ett lyckat resultat..
Tim målade ju lite på Carro i bussen imorrse också, medans hon var lite ouppmärksam (satt o blundade i Maffia!) hah, det var en upplevelse att se Carro kasta sig över Tim som en uppretad lejonhona! ;D och sen satt hela klassen på förmiddan "Carro, du har nått på kinden" och "Hrrm, *pekar på kinden* du har nått där Carro" ;) naw, lilla Baljan! <3>Sho!
tisdag 1 september 2009
Pringelsburk
det som står på burken är. "Du är betydelsefull, min vän."Nu har jag altrat en pringelsburk, den är inspirerad av att jag tänkt ge den till en kompis som snart fyller år. :) hoppas att ni gillar den!
Tävlingen finns på houseofinspirationblogg.blogspot.com gå sedan in på tävlingar. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
