Ser ingen plats för mig i mönstret

Nu kommer här ett inlägg med lite smarta tankar, eller ja, smarta och smarta, de är mina ^^ hah.. Det är från när jag snackade med en på msn, så de är lite taget ur sitt sammanhang och blir kanske lite konstigt såhär när det bara är det jag skrev som kommer vara här. Det som kommer är iaf nått som jag måste träna på varje dag, och vem vet, nån av er också kanske, tycker iaf att det kan va tänkvärt.

Linnea säger:
kan inte annat än att hålla med, har mått dåligt såpass länge nu, att jag knappt känner av det längre, det är det normala liksom, sen blir man sjuktchockad om det mot all förmodan faktiskt skulle vara BRA nåndag..
jo precis, det är en stor skillnad mellan glad och bra känner även jag, även om den för en annan människa är hårfin.. glad kan jag vara, jag kan skaratta o le i skolan (eller ja, det är det ända jag gör. både ärligt och mindre ärligt, vill liksom sprida positivitet runt mig även om jag själv mår dåligt) men det betyder inte att allt är bra..
precis. här fokuseras mycket på "det liv vi vill ha" det är oftast väldigt mycket matriellt, saker som är möjligt att praktiskt skaffa sig, eller åtminstone skulle kunna va möjligt. för att kunna må bra, för att va mer än GLAD, så tror jag att det krävs mer fokus på det inre. få bort eller förminska sina rädslor och oro så mycket som möjligt
"förbättra" psyket, då tror jag att man mår mycket mycket bättre än om man hade alla pengar o all makt o allt man skulle kunna tänka sig på hela jorden. egentligen handlar ens lycka om insidan, inte världen utanför
dock så påverkar världen utanför insidan nått fruktansvärt mycket.
precis. tror som sagt att det handlar om att försöka bygga upp sig själv igen, försöka bygga upp den man är och den man vill vara, fokusera på det som faktiskt finns och är positivt, för när man kollar efter det så hittar man mycket.., även om det inte känns så i de mörkaste stunder.
jag känner samma oro, en stor anledning till mina sömnproblem är att de enda tankar som maler i mitt huvud när jag försöker somna är "tänk om den eller den dör inatt, eller nått hemskt händer dem, och här ligger jag o kan inte göra ett skit för att skydda dom" "Alma är 65 mil härifrån, tänk om det kommer in en mördare i hennes hem inatt, jag kan inte göra ett skit"..., det är det enda som finns i
mitt huvud då..
det är så, antar att man får försöka, göra sitt bästa. Verkligen inte skita i de man bryr sig om o sluta bry sig om dom, men försöka göra det i den skala man kan, man kan inte alltid sätta andra före sig själv, hur gärna man än vill. man måste först o främst se till att man själv är kapabel till att leva innan man kan hjälpa andra med deras liv..
samma här..
jo.., alltså till viss del är det väl bra att du aktiverar dig i deras liv, men samtidigt måste det va ömsesidigt för att alla ska kunna få ut nått av det.., du kan ju fortsätta men dra ner på det? om det är det du vill, det viktigaste är ju att du gör det du vill o känner att du orkar med. du ska inte behöva ha nått ansvar för deras liv, du är fortfarande ett barn, det är inte meningen att du
ska ha det anvaret, det är svårt att avsäga sig (jag vet) när man väl tagit på sig rollen, men man får försöka dra ner på det, har du 7-8 pers som du känner ansvar för, försök minska det till 5-6 först o sen dra neråt i lugn takt.., försöka iaf


Som sagt blev det nog väldigt kluddrigt och så, men förhoppningsvist fattar ni endel iaf (:

Till min älskade kusin:
Vi är vingklippta änglar
Men flyger ändå
Vi är trasiga själar
Men som alltid förstår
Vi ser smärta i ögon
Som ingen annan ser
Vi kan få dig att gråta ut
Medans andra bara ler
Vi är dom som finns här
När du mår dåligt och bra
Vi är dom som står pall
Medans andra bara drar